Min förhoppning att firma Axmarker/Johansson någon gång ska komma igång med bloggandet har sedan länge grusats. Därför sitter jag själv här – 1400 km från Växjö – och skriver ett inlägg om Bollklubbens bravader. Denna gång kommer jag att ta med er till Kristianstad/Åhus och det årliga spektaklet; Åhus Beachsoccer.
*****
Känslan inför helgen var god. Förvisso hade Otto och Rasmus, föga förvånande och traditionen trogen, lämnat sena återbud även detta år. Ersättare (läs. uppgraderingar) var dock tidigt ordnade så detta oroade inte nämnbart. Förutom ett härligt gäng ur dagens trupp hade vi detta år dessutom lyckats locka med gamla BK-bekantingar som Alexander Magnusson-Glaad, Henrik Olsson, Pontus Lind, David Nilsson och Kar-Johan Tern. Vi hade också tagit in utbölingar i form av John och Rikard (vänner till Alex från Motala AIF) samt Växjö-grabben Emil Lindkvist.
Ett par av f.d. BK-spelare som slöt upp
*****
I sann Charles-Ingvar anda, var helgen planerad in i minsta detalj….typ. För sällan utspelar sig en helg med tigrarna som man tänkt sig.
Fredagskvällen inleddes i vanlig ordning med att folk ramlade in på det ytterst fashionabla Quality Grand Hotell - Ett ökänt tigernäste (fjärde året i rad?) beläget ett ”halvlångt” inkast från Kristianstad centralstation. Efter att ha applicerat lösmustacher och dylikt, för att bli insläppta ännu ett år, var planen (precis som varje år) att därefter avnjuta en näringsrik middag innan läggdags kl 22. Allt för en optimal uppladdning inför lördagen. Men någonstans gick denna plan fel även detta år. Ack så fel.
Efter lite ”välkomstdrinkar” och kärlek på hotellet, beslutades det att fortsätta kvällen ute i Kristianstads pulserande nattliv. Ett beslut som möjligen påskyndades något av den alltid lika trevliga hotellpersonalen.
Vanligtvis brukar Kristianstad stoltsera med ”Kristianstadsdagarna” – stadsfesten där skinnväst och trätofflor är mer regel än undantag – vid denna tidpunkt, men på grund av diverse anledningar hade detta spektakel ställts in detta år. Ett par substitut-tält hade dock ställts upp runt staden och i ett av dessa tog tigrarna plats. I takt med klockan växte också skönsången. Men när allsångsledaren Henrik Olsson började sjunga ”Truly, Madly, Deeply” (ett inte alltför tappert att efterlikna Puma Hardchorus sång i klippet nedan) fick det vara nog. Tigrarna marcherade vidare.
Nästa hållplats: O`Learys. Efter en sagolik entré, sjungandes Liverpool-sången ”We´ve got the best midfield in the world”, fick tigrarna snabbt ett eget bord i en avskild (stängd?) avdelning. Och även om André skämde ut sig med en utspilld drink (för det var väl en utspilld drink?!?), så assisterade tigrarna den trubadur som stod och skrålade en bit bort. Martin Js luftgitarr framme vid scenen var möjligen något för mycket, men ack så effektfullt.
Trivsamt på O`Learys
*****
Morgonen efter Ragnarrök. Jag själv och Axmarker är, tillsammans med Motala-grabbarna, de enda vid frukosten. Oa Tern låg i fosterställning och hade lyckats lägga snusprillor på sin telefon. Classy.
Med åren har jag lärt mig att detta gäng är obotliga tidsoptimister. Jag hade därför medvetet meddelat gruppen en samlingstid 10 minuter tidigare än nödvändigt för att få med alla. Nu är ju inte dessa herrar dummare än att de med tiden lär sig mina små knep, och kommer därför först när det är panik. Således blev det även detta år en otroligt vidrig språngmarch till bussen som skulle ta oss ut mot Åhus. Efter att ha försenat bussens avgång med 5-10 minuter (då man endast kan betala med kort på bussarna i skåne) var vi på väg. Tystast under bussresan var Oa Tern, som även detta år drabbats av sitt Åhus-syndrom. Ett tillstånd som närmast kan liknas vid en kombination av maginfluensa och koma.
Tigrarna anlände på Åhus strand i ovanligt god tid (en bedrift som dock inte skulle upprepas dagen efter). Nu inleddes ett gruppspel (bl.a. med ett kronobergs-derby där Alvesta slogs tillbaks) som startade vid kl 10 och avslutades först vid kl 20.30. För alla utom Oa Tern vill säga.. Oskarshamnssonen spenderade dagen på stranden på följande sätt:
0 minuter spelade under lördagen
Efter en lördag innehållandes lite blandat resultat stod det dock till slut klart att ett lag var klart för A-slutspel och det andra var klart för B-slutspel. En bragdguldsprestation sett till uppladdningen.
*****
När truppen var samlad på hotellet igen efter en lång dag på stranden var det bara att slänga på sig blåstället igen. Vi var nämligen bjudna på kalas. Hos Zandra. För fjärde året i följd. Magi.
Ni som kan er beachsoccer-historia vet att Axmarker hittills lyckats göra bort sig i princip varje gång vi varit hemma hos denna tjej (läs. genom diverse hemskheter på toaletten). Skulle han nu klara sig en kväll utan skandaler? Svaret på den frågan var såklart ett rungande nej.
Martin J, den lilla spjuvern, hade i samband med avslutad anställning erhållt en champagneflaska. Denna togs med till Kristianstad och under kvällens gång tyckte Ax att det var läge att öppna denna goding. Glad som en speleman skruvade han världsvant på champagnekorken, samtidigt som han förde en intressant diskussion med en av tjejerna vid bordet. –”Popp!!!”. Axmarker spiller champagne över denna stackars flicka. Den världsvane mannen ändrades på någon millisekund till en ren och skär panikslagen kille som endast lyckades kläcka ur sig: -”Du är fin ändå”. L-E-G-E-N-D-A-R-I-S-K-T.
Från Zandra`s gick vi vidare till ett av Kristianstads mest heta uteställen (det finns typ 3 ställen). Kändisspotting var det dock på hög nivå när först Idol-Kalle dyker upp och kort därefter går Olof fullständigt bananaz när Johan Persson (Östers IF) dyker upp i baren. Mittfältaren stod uppskattningsvis 15 meter bort i folkvimlet men till slut kunde han, efter Olofs frenetiska hoppande och högljudda Öster-sånger, inte längre undgå Växjö-grabbarna. Efter ett kortare samtal, som mest gick ut på att Olof förklarade sin kärlek, lämnade Johan Persson oss – till tonerna av ”Gör som solen, gå upp i Öster”.
Kvällen avslutades med en lättare efterskiva på hotellet innan de nödvändiga 3 timmarnas sömn.
*****
Till slut kom söndagen, och finalspelet. Smärre panik uppstod på morgonen då vi behövde åka senast kl 10.45 för att hinna i tid till matchen kl 11.20. När klockan var 10.45 var det dock endast två personer i lobbyn. Kl. 10.57 däremot, stapplar Pontus, Jacke m.fl ut från hissen och vi får därefter bege oss i ilfart mot Åhus. På något sätt lyckades dock fyra spelare, som anlänt precis vid matchstart, att förhala matchen i tre minuter i väntan på övriga slashasar. Men det gick ju vägen.
Trots vår något oortodoxa uppladdning gick våra bägge lag till semifinal i A- respektive B-slutspelen. En väldigt bra prestation! Tack för denna gången. Bara ett år kvar till nästa sand-storm!
*****
För er som missat det måste jag ju bara visa det här fotot av Andreas Öhmans eskapader i solen. Rött är förvisso också färg, men detta är väl att ta i. Jag har inte ens sett kritvita engelsmän få en sån här bränna.
*****
Helgens citat:
-”Hör ni till det där sällskapet” -Vakten frågar resterande 6 BK-grabbar i kön om de tillhör det sjungande sällskapet i kassan
-”Om ni lovar att inte sjunga så släpper jag in er” - Vakten var nämligen inte imponerad av skönsången i kön
-”Det kan vi tyvärr inte lova” Ärlighet varar längst
-”Jag ska förklara hur ni kommer till stranden. Ni går t…” Den vänliga busschauffören avbryts
- ”Ja ja ja ja ja ja.. vi har varit här förr!” Ax viftar bort hjälpen utan minsta lilla tack
-”Alexchssss! Öööllslsaars duu?” En väldigt exalterad Ax (med 10 godisbitar i munnen) var upprymd över att Alex drack öl
-”Spelar ni också beachfotboll tjejer?” Henrik Olsson snackar på under lördagens efterfest
-”Nä, det gör vi inte” Inga sport-tjejer direkt
-”Nähä.. men va fan gör ni här då?!?” En trött Ax har under en tid försökt få ut alla ur hotellrummet, och nu rinner bägaren över
-”När är det vi spelar?” Pontus Lind kommer lunkandes ner i receptionen klockan 10.57, när matchen i Åhus börjar 11.20
-
6 kommentar(er)
