Eftersom det skapas inlägg i denna blogg ungefär lika ofta som Otto bjuder publiken på överstegsfinter (and lets be honest.. that aint every day!), tar jag på mig att skicka över några rader. Det blir först lite allmänt tugg, sedan några rader om Åhus Beachsoccer och till sist en liten redogörelse av min och Terns USA-resa.
Som bekant har jag under säsongen tvingats följa BK på de sätt nöden krävts – det vill säga genom alltifrån SMPs nätbilaga, internet, sms, flaskpost, brevduvor och Fan och hans moster. Säsongen började tufft, men jag vet hur mycket fotboll och vilja det finns i den där spelartruppen. Nu återstår fem matcher och det kan låta som en klyscha, men det får bli en match i taget och varenda en av dessa blir att beteckna som serie-finaler. Släpp inte en jävel över bron gubbar!! När serien sen summeras så SKA åtminstone tre lag ligga bakom Bollklubben i tabellen. Det blir utan tvekan tufft, men det här fixar VÄXJÖ BK!!
För att säkerställa att allt ser bra ut kommer jag att vara på plats när vi tar oss an Rydaholm på Torparängen senare denna månaden. Jag kräver dock tre poäng för besväret. Så börja ladda nu!
Icke godkända bloggare
**********
Precis som varje sommar de senaste 4-5 åren, möttes i Juli månad stora delar av spelartruppen upp i Kristianstad för att avnjuta en helg innehållandes beachfotboll och kärlek.
Inkvartering skedde, likt föregående år, på det fantastiskt gemytliga Quality Hotel Grand. Ett hotell som ligger i direkt anslutning till Stora Torg - som är ett av vattenhålen man kan (bör?) uppehålla sig vid under Kristianstadsdagarna som lägligt nog firas samma helg. Som kuriosa kan nämnas att detta alltså är samma torg som Johan ”GPS:en” Andersson tidigare år tvingades åka taxi ifrån efter att ha gått vilse i storstaden… hans brist på lokalsinne renderade som bekant i en imponerande 30 meter lång taxi-färd tillbaks till hotellet.
Att hotellet tog emot oss med öppna armar (hmm.. nåja) även detta år var lika välkommet som förvånande. Uppenbarligen hade personalen förträngt förra årets godbitar som när Axmarker chockade övriga gäster (läs: tyska pensionärer) genom att ta sig an hotellets frukostbuffé iklädd endast ett par badshorts.
Ax saknades tyvärr denna helg, men vi fick ändå celebert besök då Henrik ”Hank the tank” Olsson slöt upp med sitt gamla gäng. Detta trots ett nyopererat knä som framkallade en ofrivillig(?) crip-walk. Kul att se dig Hank!
Då Öhman och Otto, precis som förra året, lämnade återbud så förbannat sent (två respektive en dagar innan helgen.. tack för det, svin!) fanns det plötsligt två lediga platser lediga i laget. Som lagledare var jag dock aldrig orolig. När exakt samma situation uppstod förra sommaren (alltså med samma personer inblandade!) fick vi klart med Terns Oskarshamns-vänner och jag räknade kallt med att vi även nu skulle hitta nya tillskott till truppen. Och mycket riktigt. När den tåg-burna delen av styrkan var på väg ner mot Skåne sprang man på den gamle BK-spelaren Johan Sträng och hans kompis. En duo som inte var alltför svårövertalad till att ställa upp när Tigrarna kallade. Till och med en reserv ordnades fram då jag sprang på Bengans gamla favorit - profilen – mannen – myten – legenden; Dev Isaksson, på stan under fredagen.
svikarna
En rolig fredagskväll avverkades då Växjö-pågarna botaniserade bland tälten i Kristianstad. Men det roliga slutade inte där för undertecknad. Jag hade ju även äran att dela dubbelsäng med Oskar Arvidsson. Den eleganta men, som det skulle visa sig, ack så klämsjuke mittbacken hade förvånansvärt svårt att hålla armarna i styr under småtimmarna. No means no!!! För helvete!
Klåfingrig mittback
På lördagsmorgonen (första speldagen) var Bollklubben i vanlig ordning inte i närheten av att vara på Åhus strand i god tid innan första matchen. Med endast 5 minuter kvar tills matchstart anlände till slut den sista bilen till parkeringen (den som lämpligt nog innehöll matchtröjorna!). Perfekt uppladdning!
Trots ett par mediokra resultat under lördagen lyckades bägge lagen på något vänster ta sig till söndagens A-slutspel. Men väl där ville det sig inte bättre än att man åkte ut i första utslagsmatchen… möjligen var spelet påverkat av lördagskvällens aktiviteter, men även om så var fallet... WORTH IT!
Lördagskvällen ja… den inleddes med en spontan get-together på hotellet med Borens IKs damlag. Men denna blev relativt kortvarig då Bollklubben hade andra aktiviteter planerade. Vi fick därför, efter lite mingel, lämna Motala-damerna åt sitt öde. Men innan vi lämnade avverkades ett gemensamt conga-tåg i hotellets korridorer. Med något för hög(?) volym dansade det sjungande tåget runt i hotellet, till övriga gästers stora förtjusning/förtvivlan/förtret. När vi sedan lämnade hotellet frågade receptionisten om det var vi som fört liv i korridorerna.. Rasmus, som den gentleman han är, fann det då lämpligt att skylla allt på Borens dam-lag.. Efter en kort promenad var det dags för en klassisk förfest hos Kristianstadsbon Zandra – en gammal bekant som för tredje året i följd, öppnade upp portarna till sitt hem. Och Bollklubben gjorde i vanlig ordning en minst sagt effektfull entré! Med hotelltåget färskt i minne och ledda av en så där härligt övertänd Rasmus Elmros (you know the look) tågade ett 16 man långt conga-tåg in i, och runt, lägenheten…sjungandes Village Peoples klassiker; ”Macho man” (en slagdänga som blivit det närmaste legendarisk efter en BK-Öster-fest hemma hos just Rasmus). Tjejerna på festen tappade så att säga hakan och IT WAS – så att säga – ON!!!
Conga-tågs ledare
Vem fick, två minuter in på förfesten, sällskap i sitt knä och dessutom kommentaren; -”Åh Guuuud vilka vackra ögon du har!!!” ?
Vilka lyckades gå in på utestället utan att betala?
Vem köpte två drinkar (modell större) tre minuter innan baren stängde?
Bra frågor.
Förresten.. då Axmarker saknades detta år kunde värdinnan (och hennes toalett) andas ut. Den gode Ax har ju som bekant inte riktigt haft några av sina proudest moments hemma hos henne de tidigare åren. Vem minns inte när han gjorde nummer två på toaletten (och värdinnan går in efteråt), eller när han förra året besudlade toaletten efter att ha fallit offer för sin egen dricka-lek? Magiskt! Men du var saknad Ax!! Tro inget annat!
**********
Liverpool ser så så där härligt stabila ut! Det var mååånga år sedan man gått in i en ny säsong med så pass bra känsla i kroppen. Topp 4 känns realistiskt!
Biljetter är köpta till hemmamatchen mot Manchester United i oktober, och då ska fanimej Scums ner på jorden igen!
**********
Angående beachfotbollen så tar ju vi turneringen med en ganska stor klackspark (nåja). Men det är rätt så underhållande att se alla dessa lag som går in för det till 200%. Nästa år kör vi också så…. NOT!
**********
Malmö FF!
Med kategori C-supportern Robin Frank på läktaren har det gått lite halvknackigt i ligan, men i Europa pratar man om Malmö igen! Köpet av Ranegie är ett styrkebesked och försvagar samtidigt en konkurrent.
Tredjeplatsen i årets Allsvenska är dessutom inom räckhåll (om nu mazarin-ätarna på disciplinnämnden kan få tummarna ur och ge oss tre poäng för Djurgårdsmatchen någon gång!).
**********
Efter helgen i Åhus drog jag, Tern och Jens (en vän från förr) till USA för lite semester-vacation. En väldigt trevlig tripp där Las Vegas, New York, Richmond (högst ofrivilligt stopp) och Washington avverkades.
Las Vegas kan man försöka sammanfatta med;
* 0 kr i vinst (såklart!)
* Så varmt i sanden att all försök till beachvolley/fotboll mest liknade försök att gå på glödande kol
* Bra med party
New York;
* Boende i en 2x3 meter städskrubb på YMCA.
* Den oförglömliga kvällen som ingen minns (tack för det, irländska pub-jävel), men kameran förklarade en del
* Morgonen efter den oförglömliga kvällen vaknar man och ser att Tern spytt ner mina kläder (maginfluensa?) som låg på golvet. Detta ordnade han sovandes från hans övre bädd i vår våningssäng.
* Starbucks döpte om Karl (Karl-Johan Tern) till det mer passande stripp-namnet ”Coral” när de ropade ut beställningen. Själv blev jag ”Marcos”, och Jens blev ”Chance”.
* Terns 2 timmar långa shopping på Victorias Secret.
* När Tern packade ihop sin väska kröp en kackerlacka fram. Tern misstog dock krypet för en spindel (som han är barnsligt rädd för), skrek som en flicka och sprang ut i korridoren.
Richmond;
Efter att ha bockat av The big apple bokade vid budget-buss från NY till D.C. men efter att ha missat det enda stoppet i Washington var vi snabbt ute på motorvägarna igen. Bussen vägrade stanna och vi tvingades åka två timmar tills nästa stopp – Richmond, Virginia. Goddag yxskaft! Tre kritvita svenska idioter släpptes kl. 23 av i världens ghetto där knarkare och alkisar huserade i gatuhörnen. En ambulans som stod konstant parkerad i ett gatuhörn ("på stand-by") spädde på trygghetskänslan. Den dämpades näppe när ambulanspersonalen förklarade att det absolut var ett säkert område…..”as long as you stay in the light”. Med den brasklappen, och med tanke på att nästa buss tillbaks mot Washington skulle gå först kl. 01.00, bestämde vi oss för att ta sikte mot ett närliggande McDonalds och vänta där (läs. ta skydd) tills bussen kom. Hoppet om att ta sig dit utan att dra alltför mycket uppmärksamhet till sig grusades dock snabbt då Jens rullväska lät som en stenkross mot underlaget. Att Oa Tern hade en fet svensk flagga på sin ryggväska hjälpte säkert också till när vi påbörjade operation: ”Blending in”.
Eftersom McDonalds i princip stängde när vi kom dit, och att de i princip slängde ut oss på gatan igen, tog vi sikte mot nästa restaurang – det enda som hade öppet. Nackdelen med detta stället var panoramafönsterna som gjorde att vi numera ”gömde” oss i ett hus som snarare fungerade som ett upplyst akvarium där alla kunde spana in oss ännu bättre. Även om det var viss aktivitet runt bygget flöt tiden dock på rätt bra fram till dess en hemlös man från sydstaterna klampade in. Han liftade mellan de olika Nascar-loppen i USA (classy lifestyle indeed!) och hade nu blivit avsläppt i underbara Richmond. Efter en kort pratstund tog han plötsligt upp en sydstats-flagga och började vifta med den i vår lilla glasbur. En, enligt oss, inte helt genomtänkt aktivitet med tanke på hur politiskt laddad den där flaggan är och det faktum att området vi hamnat i verkade bestå av mestadels afro-amerikaner. Men det gick ju bra ändå.
Vid busshållsplatsen kl. 01.00 var det vi, vår vän med sydstatsflaggan, två ungdomar på skateboard, samt en grekisk gud som (likt oss) inte verkade passade in. Bussen vi väntade på kom alltså INTE. Efter att därefter ha hjälpt Tern hålla tillbaks tårarna erbjöds vi till slut skjuts av den grekiska guden, som visade sig vara Ralph Lauren-modell, som också skulle åkt med bussen. För $60 körde han oss till hotellet i D.C. och räddade mest troligt våra liv (hrrm.. nåja). Tack för det modell-mannen.
Till vänster; liftaren. Till höger; vår hjälte!
Washington;
Med städskrubben på YMCA färskt i minnet hade man varit glad för det vilket boende som helst. Nu blev det dock executive floor på Hilton hotell (konsult-Jens klarade inte av att bo som tattare längre). Men varken jag eller Tern hade några direkta invändningar. Invändningar och klagomål hade vi dock på luftfuktigheten i D.C. Det var nog fan det värsta jag varit med om. Det var som att gå in i en vägg när man gick ut. Hujedamig! Hur som helst så klarades den amerikanska huvudstaden av med;
* Diverse sevärdheter (hej Barack Obama)
* Fantastisk reggae-konsert
I vanlig ordning visade Delta Airlines sig från sin bästa sida när det var dags att åka hem (de hade ju strulat hela resan, så varför sluta nu). Vi flög från Baltimore till Atlanta där vi skulle ha en timme på oss att byta. Redan från början lite tight om tid alltså (sett till att bagage ska byta plan etc.). Efter en 20 minuters försenad take-off från Baltimore var det värre. Roligare blev det också när ett plan stod på vår gate (!?) när vi landade. Efter ytterligare 15 minuters väntan brann det i knutarna. Som grädde på moset var vi också i helt fel terminal när vi landade! Efter en 10 minuters löptur och en mindre tram-tur genom en galet stor flygplats kom vi fram till gaten precis innan den stängdes. Perfekt avslut på en go resa.
**********
Resans citat:
-”How old are you?” Tern har hamnat bredvid en nyfiken äldre dam på planet
–”25”
–”Oh, I thought you were just a boy” Komplimang till Oa?
–”But I got this nice mustache?!”
–”Coral?!?” Damen på Starbucks ropar ut namnet på muggen och skrattar gott när Tern kommer fram
–”Why call it Richmond?” En minst sagt påverkad herre drar igång en diskussion med undertecknad
–”I have no idea?” Jag vet inte alls vart mannen är på väg med denna frågeställning
–”Aint no rich people living here..” Var det ett skämt? Mannen skrattade dock INTE. Konstig stämning uppstår.
–”Ah, you are swedish! Nice!" Mannen på tågstationen är lättimponerad
–"...So, your gate is C like Copenhagen" Ett försök att få till en swedish connection misslyckas fatalt
–"...Oh no, watt! Thats in Norway” Mannen kommer på sig själv, men det blir bara värre
0 kommentar(er)
